Fragile - handle with care

Godkväll. Jag har, som jag nästan alltid gör, skrivit en del på fonen idag. Jag brukar göra det under dagarna, när jag kommer att tänka på någonting som jag behöver eller vill skriva om, både till bloggen och mer privat. Just när jag gör det till bloggen så brukar jag skriva meningar, alltså det jag tänker på, och sedan sätta mig här och typ utveckla, typ. Jag orkar inte utveckla idag dock, jag känner att jag behöver det egentligen, men jag känner verkligen inte för att sitta här och gräva (läs: känna efter) just nu faktiskt. Så, istället delar jag idag med mig av dagens tankar, writing promts, my behind the scenes / rough cuts. Men som jag skrev, det är bara smådelar av vad som snurrat i mitt huvud idag, ett par något outvecklade tankar, keep that in mind.

Meeen om jag ska försöka vara positiv här så kan jag ju skriva att jag känner mig mycket nöjd med att det är helg för mig nu, och imorgon rymmer jag hemifrån till Borås, och så är jag faktiskt väldigt nöjd med min nya fon. Men det var allt för nu, vi hörs när vi hörs, ha en finfin helg!❤

Direkt från fonen, del I: 070618 writing promt 


Direkt från fonen, del II: min nya bakgrund (en helt OK fin sålängebakgrund tycker jag, fast jag verkligen ser att jag är sjuk och typ halvdöd)


I'm such a girl, och han fattas mig så att det skär i bröstet

Hello. Det här inlägget har tagit väldigt lång tid att skriva faktiskt, jag satt uppe halva natten och skrev mycket, jag skenade iväg och tänkte tillbaka, kände mig sentimental, saknade, blablabla... jag satt alltså uppe halva natten och skrev på det här inlägget, kanske inte så smart med tanke på att jag skulle upp och jobba idag, haha! Jag fick typ tre-fyra timmar sömn inatt tror jag. 

Jag kom iallafall hem ifrån jobbet för en stund sedan, när jag kom hem blev det först och främst att äta lite vattenmelon, följt av träning (lite lätt, med mest fokus på rumpa och armar), följt av en dusch och lite piff typ. Jag är, som kanske kan tänka er, sjukt trött just nu, om jag hade lagt mig ner nu så hade jag somnat och troligen sovit som en stock tills klockan ringer imorgon, haha! Men, jag har mycket att göra här hemma idag, så jag får inte nana riktigt än. 

Jag tänkte börja med att skriva lite om helgen som var. Jag satte mig på bussen mot Borås klockan 09:20 i fredags, eftersom att jag åkte såpass tidigt så hann vi med väldigt mycket den dagen faktiskt. Vi började med den vanliga långpromenaden genom hela stan och hem till honom, tog det lugnt en stund, jag bytte om till klänning och sådär, och så drack vi lite mjöd. Jag fick träffa hans mamma och hans syster för första gången i fredags, först en sväng på Knalleland (som är ett köpcentrum där i Borås) och senare en stund hemma också. Det gick väldigt bra tycker jag (men så nervös jag var haha), och de var väldigt trevliga båda två,jag fick till och med en kram, haha! :) När vi två var ute och promenerade däremellan såg vi en liten valpis och jag blev helt pipig som jag alltid blir när jag ser söta hårbollar, så André stannade och frågade ''Får tjejen klappa hunden?'', och det fick jag, och jag blev så glad, haha! Det var en liten beagle valp på tolv veckor, asgosig! Och sen på kvällen var vi på bio och tittade på Deadpool II. :) 

Vi började lördagen med att dra till skjutbanan för att panga lite. Det var mitt andra skjut, och jag fick skjuta närmare femtio skott, jag skjöt lite mer än hälften av mina skott på tjugofem meters avstånd, och resterande skott på ungefär tio meters avstånd. Det var så himla kul, och pirrigt, och lite jobbigt fast på ett bra och utmanande sätt, och det var väldigt uppiggande på något sätt, och sen blev jag sådär extra-glad bara för att André blev så glad för att jag var glad, om ni förstår hur jag menar. ;) Jag fick med mig min tavla (som nu står så fint i bokhyllan) och två av mina hylsor hem. Jag är för övigt såå sugen på att liksom göra det här själv, alltså hitta en bra skytteförening här i Göteborg, gå de behövliga kurserna osv, för att därefter skaffa licens och en egen pistol. Jag har alltid velat ha en revolver.😍

Jag har varit med honom på skjutbanan en gång innan. Now, lets take a walk down memory lane - Det var den trettionde september förra året, och det var vår andra dejt, och den gången prickade jag inte en endaste gång (jag brukar skämta seriöst om att jag lät honom vinna för att jag är snäll typ haha), men den gången har jag för mig att jag bara avfyrade fem skott. Jag var så jävla pirrig, such a girl, och den pirrigaste stunden var när han ställde sig bakom mig med armarna om mig, sådär nära ni vet, för att visa hur jag skulle hålla pistolen och sikta. Herregud säger jag bara.😍 Efter att vi skjutit klart satte vi oss där och fikade, och sedan promenerade vi hem till honom, låg i hans säng och höll om varandra en stund (and boy I could barely breathe), och sen var det helt plötsligt dags att börja gå mot stationen igen... den gången var jag där i Borås med honom i fem timmar och tio minuter.

Men iallafall... annars i helgen har vi mest varit hemma och tagit det lugnt, haft det jävligt mysigt, spelat kort och tittat på lite film, och så har vi varit ute och njutit av det fina vädret och sådär, i söndags blev det en riktigt mysig långpromenad! :) 

Jag är (som ni kanske har lagt märke till) inte i Borås lika ofta som han är här i Göteborg längre, det blir liksom lite enklare när det är han som kommer hit och inte jag som åker dit, just för att jag har hårbollarna osv, och sen är min lägenhet lite större och sådär. :) Jag älskar den lilla mysiga staden, och har det alltid bra när jag är hos honom. Det kändes så himla tråkigt, och så himla tungt i hjärtat att åka hem igår. Han fattas mig så att det skär i bröstet, på riktigt. All vår tid tillsammans, alltså all tid jag får med honom är fin på sitt sätt, men sen blir det ju såklart så att vissa stunder och vissa händelser känns mer än andra, och jag måste säga att det här har varit en av våra bästa helger so far. Om jag tänker på det så var det nog att få träffa hans mamma och hans syster, att vara på skjutbanan med honom igen och en annan (dock icke-bloggvänlig grej) som blev helgens highlights, och att vi hade det så himla bra och mysigt när vi bara var hemma typ. Jag är så glad att jag är hans, och att han är min.❤


Men vet ni, det var faktiskt allt för nu. Jag har väldigt mycket att göra här hemma nu, som jag gärna vill få gjort, så att jag kan göra mig redo för sängen och försöka nana så tidigt som möjligt sen. Men vi hörs väldigt snart igen. Det kommer att bli väldigt annorlunda här på bloggen väldigt snart, just nu blir det dock välldigt dåligt med uppdatering för att jag har en del annat som jag måste ta tag i först, plus att jag väntar in något speciellt, plus att jag faktiskt jobbar mycket med bloggen utan att uppdatera typ, men snart så... jag kommer att uppdatera mer ordentligt, något oftare osv, och min blogg kommer att bli lite finare typ :) Jag hoppas att ni alla (läs: nästan ni alla) mår finfint!❤
 

Min man, på väg mot skjutbanan för mitt andra skjut 


Ett foto jag faktiskt blev mycket nöjd med! 


Två hylsor - en nia och en liten tjugotvåa

Min tavla, jag är mycket stolt över mig själv faktiskt (det är andra gången jag skjuter, ever) 


Söndagkväll i Borås 


Vårat ställe

Igårkväll gick Zeke och jag till vårat ställe som inte finns kvar längre. Jag har varit något hjärtekrossad över detta i ett par år nu, för jag har ju varit helt säker på att den här platsen, vårat vackra ställe (läs: ett av våra ställen) inte finns kvar längre. Både Zeke och jag älskade den där perfekta gläntan, det var ett asfint ställe som vi gick igenom mitt i en lite längre promenad som vi brukade gå mycket förr (som är på närmare fem kilometer). Men vi har inte varit där på säkert två-tre år, för bara ett litet tag efter att jag tog bilderna nedan (maj 2015) så spärrades vägen dit av och på håll kunde man se hur de rev ner skogen och började bygga hus. :(( Jag har inte varit där sedan dess, jag har gått förbi ''byggarbetsplatsen'' men inte gått in i själva området. 

Jag kände mig väldigt nere igår (av andra anledningar, som jag skrev om här i förrgår) och kände att jag behövde komma ut och röra på mig lite, så jag tog med mig Zeke ut och började gå, jag visste inte riktigt vart vi skulle gå, och sen kom jag på att vi kunde gå förbi där, gå in i området, bara för att se vad de gjort med vårat ställe, jag var nog (lite diskret) ute efter att strö salt i såren typ, jag visste att det bara skulle göra mig mer ledsen att se... och så kommer vi dit, och jag ser att den där perfekta gläntan finns kvar. De hade dock byggt en massa hus bredvid, på andra halvan av ängen typ, men just den där speciella biten fanns kvar. Zeke, aaaslycklig, fick springa lös på ängen och i skogen bredvid, och jag bara gick där och tog in allt, var där och då. Det går inte att förklara hur tacksam jag känner mig över att vårat vackra ställe finns kvar. Vi tog samma promenad imorse, och jävlar va fint det kändes.❤
 
 
Här har vi den där speciella platsen, vårat ställe, maj 2015. Jag tycker att det här är ett par av mina bättre foton! 


Och såhär såg det ut idag, väldigt dött, men ack så glada vi båda var att stället ens fanns kvar. :) Om en två-tre veckor kommer det att vara typ lika fint där som det var på bilderna ovan... då kommer vi att spendera mycket tid där! 
 
Zeke är sååå glaaad att vara tillbaka!!!