Brödbakning och ras-klassifikation

Hejsan, här kommer det äntligen ett söndagsinlägg om brödbakning, traditioner och ras-klassifikation. :D 

Jag äter typ aldrig bröd som man köper i affären och har faktiskt inte gjort det på flera år, mest för att det inte är hälsosamt med vetemjöl (vitt mjöl alltså) och snabba kolhydrater. Men, nu har jag ju börjat baka mitt egna bröd, och det känns verkligen som en helt annan sak. Här vet jag ju exakt vad det innehåller och hur det är bakat, här finns inga onödiga tillsatser för att få brödet att hålla längre osv, så detta kan jag äta (med måtta) utan dåligt samvete. 

Mina bröd innehåller endast: fullkornsvetemjöl, grovmalt rågmjöl, vatten, havregryn, rapsolja, linfrön och lite jodberikat salt, som det ser ut just nu. :) Detta är egentligen min farmors recept som jag förbättrat lite, i grundreceptet var det egentligen bara vetemjöl (alltså inget fullkorn eller grovt) och även socker i. Jag tycker att de smakar jättegott, plus att de är väldigt matiga och sjukt mättande. :) 

Och sen tittar man lite snabbt på innehållsförteckningen på exempelvis Lingongrova eller Frökusar (alltså mörkare köpebröd som ska vara lite nyttigare) och ser att det är bakat på mestadels vetemjöl, och att det såklart innehåller även sirap. Det är vanligt att man använder sirap för att göra brödet mörkt, för att brödet ska smaka sött och så att det ska se nyttigare (mörkare) ut - sirap är för övrigt inte hälsosamt alls, för er som inte vet det, det är i princip endast gjort på rent råsocker (eller rättare sagt: ''de orena safter som bildas vid sockertillverkning''). Alltså är det inte så hälsosamt egentligen, trots att det ändå ska vara ett par av de hälsosammare alternativen. 

Jag är riktigt glad, och stolt, över att jag tog upp brödbakningen. Det är någonting som jag har tänkt väldigt mycket på de senaste åren, bara att jag liksom inte vågat ta tag i det för att jag har varit rädd för att misslyckas (jag vet, hur dumt som helst). Det har inte varit enkelt dock, det måste jag medge. Jag har faktiskt fått kämpa som fan för att få till det ordentligt med utbytet av vetemjöl och fullkorn/grovt rågmjöl osv. Nu tycker jag att det smakar hur bra som helst. :) Det enda är väl att jag fortfarande testar mig fram med hur jag bäst / godast formar bröden (små frallor, större frallor, limpor osv), och jag tror att jag bestämt mig för att liiite större frallor är bäst. :) Och sen är det ju det där att det inte håller sig färskt lika länge pga att det inte innehåller en massa tillsatser osv - men om du fryser in brödet så fort det att svalnat typ så är det precis lika gott tinat sen. :) Att exempelvis tina en fralla tar typ bara tjugo minuter, så det är bara att ta fram ur frysen precis innan man ska äta typ. :)


Brödbakning är någonting som folk faktiskt egentligen har sysslat med i tusentals år, förr var det en typ av tradition för kvinnor att baka eget bröd (att brygga mjöd osv), men folk har liksom tappat det här pga lathet, och det är ju hur tråkigt som helst. 

Jag vet att det varit tradition att ge bort bröd och salt som inflyttningspresent när någon flyttar in i ett nytt hem, i denna gåva finns en djup symbolik, bröd ska aldrig saknas i huset och saltet sägs vara magiskt och skydda emot onda krafter, och det ska symbolisera välstånd. Just seden om brödet har min pappa (som är ifrån Finland) lärt mig, jag har läst om brödet (och saltet) på efterhand och det är en flera hundra år gammal tradition i Norden och Nordeuropa. :) 

Jag har som tradition att jag alltid ristar in en runa i degen innan jag ställer den på första jäsningen. Idag blev det Algiz - det är runan som står för skydd, en typ av drivkraft som skyddar sig själv och andra, den står även för tillväxt och möjligheter, runan sägs även ha förmågan att nå upp till det gudomliga. Algiz är runan som, om man använder den som bindruna, bildar skräckhjälmen. 


För mig är brödbakningen mycket mer än bara bakning. Det ger mig mat på bordet, samtidigt som det är som en typ av terapi (att knåda deg känns mycket hälsosamt om man är arg, frustrerad eller ledsen), och det känns alltid bra att ha gjort någonting så bra, plus att jag känner mig väldigt nära min farmor när jag bakar dessa bröd. 

När jag var liten spenderade jag alltid sommarloven ute på landet hemma hos min farmor i Gusum. Jag älskade att se på och försöka hjälpa till när hon bakade frallor, och sen att äta dem, de var så jävla goda! Det känns speciellt för mig att kunna göra någonting så bra som hon gör - det är henne jag är mest lik i min familj (både personlighet och utseende), och det är jag riktigt lycklig över, jag har alltid sett upp till henne, och hon är en så bra person, har alltid varit, och hon är världens bästa farmor. När jag tittar på henne så ser jag mig själv om typ 50 år, när jag tänker på henne och hur hon är så känner jag verkligen mig själv (själsligt) i henne, eller det känns verkligen som att jag kommer ifrån henne, hur konstigt det än låter. Jag känner mig verkligen stolt över att det är just hon och hennes gener som rotat sig så starkt inom mig.❤


På tal om min farmor så har jag nu blivit ''ras klassificerad'' som jag skrev om igår, och jag blev faktiskt väldigt nöjd med resultatet. Jag blev en blandning av typerna Aisto nordid och Fenno nordid (med lite tronder och nordid). Aisto sägs vara ifrån delar av Finland (men även svenskt, ryssland och polen osv), Fenno sägs också vara ifrån delar av Finland (ses även bland annat balter, kareler och samer osv, nordöstra europa). Jag har alltså ett väldigt nordiskt utseende, speciellt finskt, med lite andra (exempelvis svenska) drag. Detta känns såklart väldigt bra för mig, jag har alltid sagt (och fått höra) att jag har ett ganska finsk utseende, och det är jag (och har alltid varit) mycket stolt över. :) Jag är ju ändå halvfinsk (pappas sida) och halvsvensk (mammas sida). Fun fact, det man gör är ju att man postar foton på sig själv (ungefär som mugshots), med typ längd, vikt, var man kommer ifrån osv, och sedan tittar ett par personer som kan sin sak på bilderna och ''klassificerar'', och det är faktiskt ett par personer som har skrivit är att jag har en ''elfic phenotype'', alltså som en komplimang, att jag skulle vara en alv då. Men jag får skriva mer om detta en annan dag, hur fint som helst iallafall, haha. :)  

Det var allt för nu tror jag, jag tänkte ta en dusch nu i väntan på att bröden svalnar lite så att jag kan frysa in dem. Förutom bakningen så har jag faktiskt bara tränat idag, och så har jag suttit med min Juli-budget och längtat till allt som väldigt snart komma skall. Vi hörs när vi hörs.❤
 

Första knådet - före jäsning
 
Algiz runan 


Mys och en jävla massa bus

Godkväll, här kommer ett söndagkvällsinlägg i vanlig ordning, lite sent idag, jag vet, men så blir det ibland. :) Ett inlägg på söndag runt klockan sju hade ju varit perfekt, det är ändå det jag siktar på och försöker få till varje söndag, men ibland går det helt enkelt inte. 

Det blev iallafall en långhelg tillsammans för André och mig, en av de bästa helgerna so far, om jag får säga det själv. All tid jag får med honom är som sagt bra tid, det är alltid mysigt osv nästan vad vi än gör, men ibland blir det såklart lite sådär extra (superduper) bra, fint eller mysigt.❤

Jag åkte som sagt dit efter jobbet i torsdags, mötte upp honom och hans vän Victor och så tog vi en lite längre promenad genom Borås till en typ av sammankomst med lite NS-folk kan man säga. :) Vi var väl där och hängde i typ fem timmar, umgicks och socialiserade, åt smörgåstårta osv. Det var verkligen astrevligt, och det kändes asfint att vara och prata med likasinnade personer (det händer tyvärr mig väldigt sällan). :) 

I fredags tog jag ut sovmorgon, André gick upp tidigt och drog till gymmet, jag låg och drog mig tills han kom hem igen (läs: jag somnade om och vaknade inte förrän han kom hem igen), haha! :) Under dagen i fredags gjorde vi inget speciellt, vi tog det lugnt hemma, hade det mysigt och sådär, och sen närmare kvällen mötte vi upp ett par av hans kamrater, och var ute och äventyrade en stund, de var också hur trevliga som helst. :) Och sedan vid nio satte vi oss på en dubbeldäckare mot Göteborg - vi satt längst upp och längst bak, det var asmysigt, och faktiskt första gången vi reste sådär tillsammans. :)

Igår var vi på universeum en stund på dagen, roligast där (aside from the obvious, att helt enkelt bara få vara med honom) var helt klart att fota där man ''tränar i rymden'', och att vi körde mot varandra för att se vem som kunde cykla flest varv på trettio sek - han fick 78 varv, och jag fick 79, haha! :D Närmare kvällen igår blev det mys i soffan, film och lite gott här hemma. Vi tittade bland annat på Rob Zombies Halloween och jag fick rensat tårkanalerna lite där, haha!

Och idag har vi mest tagit det lugnt hemma, haft det mysigt, tittat på film osv, tills dess att det blev dags att dra in mot stan och säga hejdå för denna gången. Det kändes för övrigt himla fint att få vara med honom redan ända sedan i torsdags, att vi fick mer tid än vanligt tillsammans, att vi hann med att träffa hans vänner en stund, att vi hann med en massa egentid tillsammans och att vara ute på lite äventyr osv. :) 

Just det, det blev lite bus för min del på vägen hem från stan förut, jag kan inte hjälpa det, att jag är busig alltså, det bara är så (se foton nedan, haha). ;) Just nu sitter jag iallafall här och skriver, och lyssnar på creepypodden... jag har suttit här med podden och jobbat med det här inlägget i ganska många timmar nu faktiskt, haha, gått igenom foton, skrivit osv. Och så har jag haft ett ganska långt och asmysigt samtal med André också. Och nu känner jag faktiskt att jag börjar bli ganska nöjd med inlägget också, jag tänkte bara skriva lite om veckan som kommer innan jag avslutar. 

Jag ska jobba måndag - torsdag, när jag kommer hem ifrån jobbet blir det först och främst träning och mat, och sedan har jag (i vanlig ordning) en massa saker som jag måste ta tag i och fixa med här hemma, städning osv. Jag tänkte även ta tag i att rensa min garderob ordentligt i veckan, och tvätta upp allt som får bli kvar, och så har jag ett lite större projekt här vid datorn som jag tänkte jobba lite med. Plus att jag har tänkt höra av mig till diverse myndigheter, ett par gamla behandlingshem, psykiatrimottagningar osv och begära ut en jävla massa papper. Och så hoppas jag innerligt att jag tar mig tid att fortsätta läsa Den forna seden, jag är verkligen sjukt sugen på att sätta igång med det projektet / skrivandet här på bloggen nu, det är bara det att det tyvärr kommit en massa grejer i vägen den senaste tiden. Och ja, i helgen ska jag vara med André. Tanken var egentligen att vi inte skulle ses nu i helgen som kommer men det blev (tack och lov) lite ändringar i planen så vi kommer att vara med varandra ändå. :) Jag satt precis här och skrev om hur tråkigt det var att vi inte skulle ses i helgen när han ringde och sa att vi faktiskt kommer att ses ändå!❤

Men det var faktiskt allt för nu, jag känner mig väldigt pigg dock så det blir att sätta igång och jobba lite med det där dator-projektet innan jag kurar ner mig i sängen och försöker sova. Vi hörs när vi hörs.❤
 

Ps: Nu har jag tyvärr fotat både med kameran och fonen i helgen, så det blir lite blandad kvalité här, bara så att alla vet det liksom. :) 

Fredagmorgon, en story 
 
En till story (också i fredags) - jag poserar med en avokado haha

Ett sista äventyr i Borås (för den här gången) och en liten stund i skogen
 
Lördagmorgon, nyvaken osv 


På väg 
 
Ett par tagna på Universeum

 
Mina favoriter från Universeum - kärlek i rymden 

Fick det här smset typ tre minuter efter att vi sagt hejdå förut, smälter lite😍


Jag busade lite på vägen hem 


''Du måste vara som ett starkt ljus i mörkret du lever i''

Hejsan. Nu jävlar kommer det ett inlägg med råg i, så jag får väl ''förvarna'' lite om detta - överkänsliga och degenererade *syltryggar undanbedes.

Så, för en liten stund sedan pratade jag med någon om boken The crisis of the modern world, och innan jag börjar skriva det jag vill få ur mig så får jag tillägga att jag inte har läst boken själv än, så jag kan inte uttala mig om själva boken, men jag kan däremot uttala mig om en sak som jag vet nämns i boken som gjorde mig riktigt upprörd. Han jag pratade med citerade boken lite och berättade att ''Vi är degenererade när vi är blablabla, vi var bättre förr när vi blablabla, osv'', och jag blev fan upprörd, riktigt stormig inombords faktiskt, jag kände att jag verkligen måste skriva lite om det här, nu. Jag tänkte att jag ta mig fan måste läsa den där boken, bara för att kunna skriva om den och säga emot, säga mitt, även om författaren har rätt om annat än just detta ''vi''. 

Vi har inte blivit degenererade - de har blivit degenererade. För mig känns det i sådana här frågor väldigt viktigt att veta skillanden på ''vi'' och ''dem''. Men visst att större delen av befolkningen är degenererade syltryggar idag, tyvärr, men jag är inte degenererad. Jag försöker på mitt sätt alltid att vara den bästa versionen av mig själv, jag är principfast, jag ljuger inte, jag är rotfylld (jag känner min tro, och vet i mitt hjärta vad som är rätt och fel osv). För mig handlar det om att tänka med hjärtat, och det handlar om heder. Förr här i Norden var heder väldigt viktigt, och för vissa av oss är det lika viktigt än, och vi vet vad som är värdefullt och inte - det mest värdefulla är familjen (läs: kärnfamiljen), naturen, djuren och det egna folket. Enligt min mening så är det främst vi nationalsocialister som är bra personer (detta om ovanstående sätt att vara är vad som definierar en bra person, vilket det enligt mig gör), jag måste dock tillägga att jag faktiskt känner ett par personer (läs: få personer) som står utanför just det nationalsocialistiska men ändå är bra personer. För många (majoriteten av befolkningen) har dock detta ''släppt'', folk tänker med röven och har inte en jävla aning om vad som är rätt och vad som är fel, hur man ska bete sig osv, och där, precis där, har vi det degenererade folket. Men, som jag skrev, jag är inte en del av dem, eller de ''vi'' som René Guénon skriver om. 

Sen att vi alla lever i ett förvärrat, hemsk och degenererat samhälle, ja det är en annan sak, det har han mycket rätt i. Som det ser ut just nu, idag, så kan jag själv inte göra någonting åt att jag lever där jag lever - men jag kan däremot göra det jag kan för att samhället ska bli bättre. Först och främst kan jag göra allt i min makt för att vara en bra person (det är enligt mig det första och största steget i typ allt), jag kan tänka med hjärtat (som jag alltid gör), jag kan rösta rätt (motståndsrörelsen såklart) och jag kan försöka engagera mig i det brinner för. 

Idag bor jag i en no-go-zone, här finns nästan bara betongbyggnader, skräp och folk som inte hör hemma i det här landet - detta, mina vänner, svider ofta i själen på mig. Förr var allt så fint, så vackert och hederligt, främst landsbyggden men även städer som denna. Men jag tänker inte ge upp bara för att allt just nu ser hopplöst ut för gemene man, det ligger inte i min natur att bara lägga mig ner och acceptera att saker och ting är som de är. Någon sa ''Du måste vara som ett starkt ljus i mörkret du lever i'' till mig ganska nyss, jag vill inte framstå som högfärdig eller perfekt här (jag är såklart inte perfekt, även om jag på mitt alldeles egna sätt strävar efter perfektion), men så är det. Jag är ett ljus i det här outgrundliga mörkret, och som det ser ut just nu så måste jag vara det i ett tag till. Men, en vacker dag kommer jag att leva och bo på en plats där mitt hjärta och jag känner ro, det kommer att vara på landet, i närheten av skogen. Min själ hör hemma i tiden de skriver om i Den forna seden - men som sagt, en vacker dag kanske vi alla hittar tillbaka dit. Och där, mina vänner, har vi verkligen någonting att sträva efter och kämpa för. 

Men nu har jag fått ur mig det jag ville få ur mig idag, och det känns mycket bra faktiskt. Ha en finfin kväll allesammans!

*En syltrygg är för övrigt en vekling utan kämparglöd och vilja, en icke rakryggad person, en person utan ryggrad, som inte står för sina åsikter, typ.