Mys och en jävla massa bus

Godkväll, här kommer ett söndagkvällsinlägg i vanlig ordning, lite sent idag, jag vet, men så blir det ibland. :) Ett inlägg på söndag runt klockan sju hade ju varit perfekt, det är ändå det jag siktar på och försöker få till varje söndag, men ibland går det helt enkelt inte. 

Det blev iallafall en långhelg tillsammans för André och mig, en av de bästa helgerna so far, om jag får säga det själv. All tid jag får med honom är som sagt bra tid, det är alltid mysigt osv nästan vad vi än gör, men ibland blir det såklart lite sådär extra (superduper) bra, fint eller mysigt.❤

Jag åkte som sagt dit efter jobbet i torsdags, mötte upp honom och hans vän Victor och så tog vi en lite längre promenad genom Borås till en typ av sammankomst med lite NS-folk kan man säga. :) Vi var väl där och hängde i typ fem timmar, umgicks och socialiserade, åt smörgåstårta osv. Det var verkligen astrevligt, och det kändes asfint att vara och prata med likasinnade personer (det händer tyvärr mig väldigt sällan). :) 

I fredags tog jag ut sovmorgon, André gick upp tidigt och drog till gymmet, jag låg och drog mig tills han kom hem igen (läs: jag somnade om och vaknade inte förrän han kom hem igen), haha! :) Under dagen i fredags gjorde vi inget speciellt, vi tog det lugnt hemma, hade det mysigt och sådär, och sen närmare kvällen mötte vi upp ett par av hans kamrater, och var ute och äventyrade en stund, de var också hur trevliga som helst. :) Och sedan vid nio satte vi oss på en dubbeldäckare mot Göteborg - vi satt längst upp och längst bak, det var asmysigt, och faktiskt första gången vi reste sådär tillsammans. :)

Igår var vi på universeum en stund på dagen, roligast där (aside from the obvious, att helt enkelt bara få vara med honom) var helt klart att fota där man ''tränar i rymden'', och att vi körde mot varandra för att se vem som kunde cykla flest varv på trettio sek - han fick 78 varv, och jag fick 79, haha! :D Närmare kvällen igår blev det mys i soffan, film och lite gott här hemma. Vi tittade bland annat på Rob Zombies Halloween och jag fick rensat tårkanalerna lite där, haha!

Och idag har vi mest tagit det lugnt hemma, haft det mysigt, tittat på film osv, tills dess att det blev dags att dra in mot stan och säga hejdå för denna gången. Det kändes för övrigt himla fint att få vara med honom redan ända sedan i torsdags, att vi fick mer tid än vanligt tillsammans, att vi hann med att träffa hans vänner en stund, att vi hann med en massa egentid tillsammans och att vara ute på lite äventyr osv. :) 

Just det, det blev lite bus för min del på vägen hem från stan förut, jag kan inte hjälpa det, att jag är busig alltså, det bara är så (se foton nedan, haha). ;) Just nu sitter jag iallafall här och skriver, och lyssnar på creepypodden... jag har suttit här med podden och jobbat med det här inlägget i ganska många timmar nu faktiskt, haha, gått igenom foton, skrivit osv. Och så har jag haft ett ganska långt och asmysigt samtal med André också. Och nu känner jag faktiskt att jag börjar bli ganska nöjd med inlägget också, jag tänkte bara skriva lite om veckan som kommer innan jag avslutar. 

Jag ska jobba måndag - torsdag, när jag kommer hem ifrån jobbet blir det först och främst träning och mat, och sedan har jag (i vanlig ordning) en massa saker som jag måste ta tag i och fixa med här hemma, städning osv. Jag tänkte även ta tag i att rensa min garderob ordentligt i veckan, och tvätta upp allt som får bli kvar, och så har jag ett lite större projekt här vid datorn som jag tänkte jobba lite med. Plus att jag har tänkt höra av mig till diverse myndigheter, ett par gamla behandlingshem, psykiatrimottagningar osv och begära ut en jävla massa papper. Och så hoppas jag innerligt att jag tar mig tid att fortsätta läsa Den forna seden, jag är verkligen sjukt sugen på att sätta igång med det projektet / skrivandet här på bloggen nu, det är bara det att det tyvärr kommit en massa grejer i vägen den senaste tiden. Och ja, i helgen ska jag vara med André. Tanken var egentligen att vi inte skulle ses nu i helgen som kommer men det blev (tack och lov) lite ändringar i planen så vi kommer att vara med varandra ändå. :) Jag satt precis här och skrev om hur tråkigt det var att vi inte skulle ses i helgen när han ringde och sa att vi faktiskt kommer att ses ändå!❤

Men det var faktiskt allt för nu, jag känner mig väldigt pigg dock så det blir att sätta igång och jobba lite med det där dator-projektet innan jag kurar ner mig i sängen och försöker sova. Vi hörs när vi hörs.❤
 

Ps: Nu har jag tyvärr fotat både med kameran och fonen i helgen, så det blir lite blandad kvalité här, bara så att alla vet det liksom. :) 

Fredagmorgon, en story 
 
En till story (också i fredags) - jag poserar med en avokado haha

Ett sista äventyr i Borås (för den här gången) och en liten stund i skogen
 
Lördagmorgon, nyvaken osv 


På väg 
 
Ett par tagna på Universeum

 
Mina favoriter från Universeum - kärlek i rymden 

Fick det här smset typ tre minuter efter att vi sagt hejdå förut, smälter lite😍


Jag busade lite på vägen hem 


''Du måste vara som ett starkt ljus i mörkret du lever i''

Hejsan. Nu jävlar kommer det ett inlägg med råg i, så jag får väl ''förvarna'' lite om detta - överkänsliga och degenererade *syltryggar undanbedes.

Så, för en liten stund sedan pratade jag med någon om boken The crisis of the modern world, och innan jag börjar skriva det jag vill få ur mig så får jag tillägga att jag inte har läst boken själv än, så jag kan inte uttala mig om själva boken, men jag kan däremot uttala mig om en sak som jag vet nämns i boken som gjorde mig riktigt upprörd. Han jag pratade med citerade boken lite och berättade att ''Vi är degenererade när vi är blablabla, vi var bättre förr när vi blablabla, osv'', och jag blev fan upprörd, riktigt stormig inombords faktiskt, jag kände att jag verkligen måste skriva lite om det här, nu. Jag tänkte att jag ta mig fan måste läsa den där boken, bara för att kunna skriva om den och säga emot, säga mitt, även om författaren har rätt om annat än just detta ''vi''. 

Vi har inte blivit degenererade - de har blivit degenererade. För mig känns det i sådana här frågor väldigt viktigt att veta skillanden på ''vi'' och ''dem''. Men visst att större delen av befolkningen är degenererade syltryggar idag, tyvärr, men jag är inte degenererad. Jag försöker på mitt sätt alltid att vara den bästa versionen av mig själv, jag är principfast, jag ljuger inte, jag är rotfylld (jag känner min tro, och vet i mitt hjärta vad som är rätt och fel osv). För mig handlar det om att tänka med hjärtat, och det handlar om heder. Förr här i Norden var heder väldigt viktigt, och för vissa av oss är det lika viktigt än, och vi vet vad som är värdefullt och inte - det mest värdefulla är familjen (läs: kärnfamiljen), naturen, djuren och det egna folket. Enligt min mening så är det främst vi nationalsocialister som är bra personer (detta om ovanstående sätt att vara är vad som definierar en bra person, vilket det enligt mig gör), jag måste dock tillägga att jag faktiskt känner ett par personer (läs: få personer) som står utanför just det nationalsocialistiska men ändå är bra personer. För många (majoriteten av befolkningen) har dock detta ''släppt'', folk tänker med röven och har inte en jävla aning om vad som är rätt och vad som är fel, hur man ska bete sig osv, och där, precis där, har vi det degenererade folket. Men, som jag skrev, jag är inte en del av dem, eller de ''vi'' som René Guénon skriver om. 

Sen att vi alla lever i ett förvärrat, hemsk och degenererat samhälle, ja det är en annan sak, det har han mycket rätt i. Som det ser ut just nu, idag, så kan jag själv inte göra någonting åt att jag lever där jag lever - men jag kan däremot göra det jag kan för att samhället ska bli bättre. Först och främst kan jag göra allt i min makt för att vara en bra person (det är enligt mig det första och största steget i typ allt), jag kan tänka med hjärtat (som jag alltid gör), jag kan rösta rätt (motståndsrörelsen såklart) och jag kan försöka engagera mig i det brinner för. 

Idag bor jag i en no-go-zone, här finns nästan bara betongbyggnader, skräp och folk som inte hör hemma i det här landet - detta, mina vänner, svider ofta i själen på mig. Förr var allt så fint, så vackert och hederligt, främst landsbyggden men även städer som denna. Men jag tänker inte ge upp bara för att allt just nu ser hopplöst ut för gemene man, det ligger inte i min natur att bara lägga mig ner och acceptera att saker och ting är som de är. Någon sa ''Du måste vara som ett starkt ljus i mörkret du lever i'' till mig ganska nyss, jag vill inte framstå som högfärdig eller perfekt här (jag är såklart inte perfekt, även om jag på mitt alldeles egna sätt strävar efter perfektion), men så är det. Jag är ett ljus i det här outgrundliga mörkret, och som det ser ut just nu så måste jag vara det i ett tag till. Men, en vacker dag kommer jag att leva och bo på en plats där mitt hjärta och jag känner ro, det kommer att vara på landet, i närheten av skogen. Min själ hör hemma i tiden de skriver om i Den forna seden - men som sagt, en vacker dag kanske vi alla hittar tillbaka dit. Och där, mina vänner, har vi verkligen någonting att sträva efter och kämpa för. 

Men nu har jag fått ur mig det jag ville få ur mig idag, och det känns mycket bra faktiskt. Ha en finfin kväll allesammans!

*En syltrygg är för övrigt en vekling utan kämparglöd och vilja, en icke rakryggad person, en person utan ryggrad, som inte står för sina åsikter, typ. 




I'm such a girl, och han fattas mig så att det skär i bröstet

Hello. Det här inlägget har tagit väldigt lång tid att skriva faktiskt, jag satt uppe halva natten och skrev mycket, jag skenade iväg och tänkte tillbaka, kände mig sentimental, saknade, blablabla... jag satt alltså uppe halva natten och skrev på det här inlägget, kanske inte så smart med tanke på att jag skulle upp och jobba idag, haha! Jag fick typ tre-fyra timmar sömn inatt tror jag. 

Jag kom iallafall hem ifrån jobbet för en stund sedan, när jag kom hem blev det först och främst att äta lite vattenmelon, följt av träning (lite lätt, med mest fokus på rumpa och armar), följt av en dusch och lite piff typ. Jag är, som kanske kan tänka er, sjukt trött just nu, om jag hade lagt mig ner nu så hade jag somnat och troligen sovit som en stock tills klockan ringer imorgon, haha! Men, jag har mycket att göra här hemma idag, så jag får inte nana riktigt än. 

Jag tänkte börja med att skriva lite om helgen som var. Jag satte mig på bussen mot Borås klockan 09:20 i fredags, eftersom att jag åkte såpass tidigt så hann vi med väldigt mycket den dagen faktiskt. Vi började med den vanliga långpromenaden genom hela stan och hem till honom, tog det lugnt en stund, jag bytte om till klänning och sådär, och så drack vi lite mjöd. Jag fick träffa hans mamma och hans syster för första gången i fredags, först en sväng på Knalleland (som är ett köpcentrum där i Borås) och senare en stund hemma också. Det gick väldigt bra tycker jag (men så nervös jag var haha), och de var väldigt trevliga båda två,jag fick till och med en kram, haha! :) När vi två var ute och promenerade däremellan såg vi en liten valpis och jag blev helt pipig som jag alltid blir när jag ser söta hårbollar, så André stannade och frågade ''Får tjejen klappa hunden?'', och det fick jag, och jag blev så glad, haha! Det var en liten beagle valp på tolv veckor, asgosig! Och sen på kvällen var vi på bio och tittade på Deadpool II. :) 

Vi började lördagen med att dra till skjutbanan för att panga lite. Det var mitt andra skjut, och jag fick skjuta närmare femtio skott, jag skjöt lite mer än hälften av mina skott på tjugofem meters avstånd, och resterande skott på ungefär tio meters avstånd. Det var så himla kul, och pirrigt, och lite jobbigt fast på ett bra och utmanande sätt, och det var väldigt uppiggande på något sätt, och sen blev jag sådär extra-glad bara för att André blev så glad för att jag var glad, om ni förstår hur jag menar. ;) Jag fick med mig min tavla (som nu står så fint i bokhyllan) och två av mina hylsor hem. Jag är för övigt såå sugen på att liksom göra det här själv, alltså hitta en bra skytteförening här i Göteborg, gå de behövliga kurserna osv, för att därefter skaffa licens och en egen pistol. Jag har alltid velat ha en revolver.😍

Jag har varit med honom på skjutbanan en gång innan. Now, lets take a walk down memory lane - Det var den trettionde september förra året, och det var vår andra dejt, och den gången prickade jag inte en endaste gång (jag brukar skämta seriöst om att jag lät honom vinna för att jag är snäll typ haha), men den gången har jag för mig att jag bara avfyrade fem skott. Jag var så jävla pirrig, such a girl, och den pirrigaste stunden var när han ställde sig bakom mig med armarna om mig, sådär nära ni vet, för att visa hur jag skulle hålla pistolen och sikta. Herregud säger jag bara.😍 Efter att vi skjutit klart satte vi oss där och fikade, och sedan promenerade vi hem till honom, låg i hans säng och höll om varandra en stund (and boy I could barely breathe), och sen var det helt plötsligt dags att börja gå mot stationen igen... den gången var jag där i Borås med honom i fem timmar och tio minuter.

Men iallafall... annars i helgen har vi mest varit hemma och tagit det lugnt, haft det jävligt mysigt, spelat kort och tittat på lite film, och så har vi varit ute och njutit av det fina vädret och sådär, i söndags blev det en riktigt mysig långpromenad! :) 

Jag är (som ni kanske har lagt märke till) inte i Borås lika ofta som han är här i Göteborg längre, det blir liksom lite enklare när det är han som kommer hit och inte jag som åker dit, just för att jag har hårbollarna osv, och sen är min lägenhet lite större och sådär. :) Jag älskar den lilla mysiga staden, och har det alltid bra när jag är hos honom. Det kändes så himla tråkigt, och så himla tungt i hjärtat att åka hem igår. Han fattas mig så att det skär i bröstet, på riktigt. All vår tid tillsammans, alltså all tid jag får med honom är fin på sitt sätt, men sen blir det ju såklart så att vissa stunder och vissa händelser känns mer än andra, och jag måste säga att det här har varit en av våra bästa helger so far. Om jag tänker på det så var det nog att få träffa hans mamma och hans syster, att vara på skjutbanan med honom igen och en annan (dock icke-bloggvänlig grej) som blev helgens highlights, och att vi hade det så himla bra och mysigt när vi bara var hemma typ. Jag är så glad att jag är hans, och att han är min.❤


Men vet ni, det var faktiskt allt för nu. Jag har väldigt mycket att göra här hemma nu, som jag gärna vill få gjort, så att jag kan göra mig redo för sängen och försöka nana så tidigt som möjligt sen. Men vi hörs väldigt snart igen. Det kommer att bli väldigt annorlunda här på bloggen väldigt snart, just nu blir det dock välldigt dåligt med uppdatering för att jag har en del annat som jag måste ta tag i först, plus att jag väntar in något speciellt, plus att jag faktiskt jobbar mycket med bloggen utan att uppdatera typ, men snart så... jag kommer att uppdatera mer ordentligt, något oftare osv, och min blogg kommer att bli lite finare typ :) Jag hoppas att ni alla (läs: nästan ni alla) mår finfint!❤
 

Min man, på väg mot skjutbanan för mitt andra skjut 


Ett foto jag faktiskt blev mycket nöjd med! 


Två hylsor - en nia och en liten tjugotvåa

Min tavla, jag är mycket stolt över mig själv faktiskt (det är andra gången jag skjuter, ever) 


Söndagkväll i Borås