''Du måste vara som ett starkt ljus i mörkret du lever i''

Hejsan. Nu jävlar kommer det ett inlägg med råg i, så jag får väl ''förvarna'' lite om detta - överkänsliga och degenererade *syltryggar undanbedes.

Så, för en liten stund sedan pratade jag med någon om boken The crisis of the modern world, och innan jag börjar skriva det jag vill få ur mig så får jag tillägga att jag inte har läst boken själv än, så jag kan inte uttala mig om själva boken, men jag kan däremot uttala mig om en sak som jag vet nämns i boken som gjorde mig riktigt upprörd. Han jag pratade med citerade boken lite och berättade att ''Vi är degenererade när vi är blablabla, vi var bättre förr när vi blablabla, osv'', och jag blev fan upprörd, riktigt stormig inombords faktiskt, jag kände att jag verkligen måste skriva lite om det här, nu. Jag tänkte att jag ta mig fan måste läsa den där boken, bara för att kunna skriva om den och säga emot, säga mitt, även om författaren har rätt om annat än just detta ''vi''. 

Vi har inte blivit degenererade - de har blivit degenererade. För mig känns det i sådana här frågor väldigt viktigt att veta skillanden på ''vi'' och ''dem''. Men visst att större delen av befolkningen är degenererade syltryggar idag, tyvärr, men jag är inte degenererad. Jag försöker på mitt sätt alltid att vara den bästa versionen av mig själv, jag är principfast, jag ljuger inte, jag är rotfylld (jag känner min tro, och vet i mitt hjärta vad som är rätt och fel osv). För mig handlar det om att tänka med hjärtat, och det handlar om heder. Förr här i Norden var heder väldigt viktigt, och för vissa av oss är det lika viktigt än, och vi vet vad som är värdefullt och inte - det mest värdefulla är familjen (läs: kärnfamiljen), naturen, djuren och det egna folket. Enligt min mening så är det främst vi nationalsocialister som är bra personer (detta om ovanstående sätt att vara är vad som definierar en bra person, vilket det enligt mig gör), jag måste dock tillägga att jag faktiskt känner ett par personer (läs: få personer) som står utanför just det nationalsocialistiska men ändå är bra personer. För många (majoriteten av befolkningen) har dock detta ''släppt'', folk tänker med röven och har inte en jävla aning om vad som är rätt och vad som är fel, hur man ska bete sig osv, och där, precis där, har vi det degenererade folket. Men, som jag skrev, jag är inte en del av dem, eller de ''vi'' som René Guénon skriver om. 

Sen att vi alla lever i ett förvärrat, hemsk och degenererat samhälle, ja det är en annan sak, det har han mycket rätt i. Som det ser ut just nu, idag, så kan jag själv inte göra någonting åt att jag lever där jag lever - men jag kan däremot göra det jag kan för att samhället ska bli bättre. Först och främst kan jag göra allt i min makt för att vara en bra person (det är enligt mig det första och största steget i typ allt), jag kan tänka med hjärtat (som jag alltid gör), jag kan rösta rätt (motståndsrörelsen såklart) och jag kan försöka engagera mig i det brinner för. 

Idag bor jag i en no-go-zone, här finns nästan bara betongbyggnader, skräp och folk som inte hör hemma i det här landet - detta, mina vänner, svider ofta i själen på mig. Förr var allt så fint, så vackert och hederligt, främst landsbyggden men även städer som denna. Men jag tänker inte ge upp bara för att allt just nu ser hopplöst ut för gemene man, det ligger inte i min natur att bara lägga mig ner och acceptera att saker och ting är som de är. Någon sa ''Du måste vara som ett starkt ljus i mörkret du lever i'' till mig ganska nyss, jag vill inte framstå som högfärdig eller perfekt här (jag är såklart inte perfekt, även om jag på mitt alldeles egna sätt strävar efter perfektion), men så är det. Jag är ett ljus i det här outgrundliga mörkret, och som det ser ut just nu så måste jag vara det i ett tag till. Men, en vacker dag kommer jag att leva och bo på en plats där mitt hjärta och jag känner ro, det kommer att vara på landet, i närheten av skogen. Min själ hör hemma i tiden de skriver om i Den forna seden - men som sagt, en vacker dag kanske vi alla hittar tillbaka dit. Och där, mina vänner, har vi verkligen någonting att sträva efter och kämpa för. 

Men nu har jag fått ur mig det jag ville få ur mig idag, och det känns mycket bra faktiskt. Ha en finfin kväll allesammans!

*En syltrygg är för övrigt en vekling utan kämparglöd och vilja, en icke rakryggad person, en person utan ryggrad, som inte står för sina åsikter, typ. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: