Där jag vill leva, kalas, morden i Åmsele osv

Hejsan, tredje mitt-i-veckan-inlägget den här veckan. 

Imorgon fyller den där (min!) André år, och det ska firas i Herrljunga där hans mamma bor. :) Mysigt! Mitt tåg ditåt går tjugo över nio imorgon, så klockan får ringa typ kvart i sju tror jag... det är ju tidigt egentligen, men när man har stigit upp typ 03:30-03:45 hela jävla veckan så är det där fan världens sovmorgon ändå, hur skönt som helst känner jag, mycket behövligt efter den här veckan. :) Efter kalaset åker iallafall han och jag hem till mig, passar på att ha det mysigt osv, och så blir han kvar här tills på söndag typ.❤


På tal om någonting helt annat. Jag känner ju att det är väldigt viktigt att veta var jag kommer ifrån, var jag har mina rötter (både de svenska och de finska), eller, jag kan faktiskt säga att jag känner var jag kommer ifrån, jag kan på något obeskrivligt sätt verkligen känna mina rötter, och jag kan även väldigt tydligt känna att jag inte hör hemma här där jag är nu. Jag känner det verkligen inom mig, på samma sätt (fast tvärtom) jag kan känna hur jag verkligen nääästan är precis där jag borde vara, om jag exempelvis är på landet, eller i skogen typ. Jag vet inte ens hur i helvete jag förklara vart fan jag bor nu. Hm, man kan väl säga att jag bor i ett förortsområde / en no-go-zone i en storstad typ. Jag har mina svenska rötter uppe i Överkalix (Norrland, vid finska gränsen) och Hälsingland. Där, mina vänner, där uppe vill jag leva. Där ska jag leva, en vacker dagJag hör hemma på landet, i skogenMina finska rötter finns för övrigt i Kotka, som är en hamnstad vid finska vikens norra kust. :) 

Men, till saken - saken är den att jag pratade lite med min mamma om detta häromdagen, och då vi pratade om Hälsingland kom jag att tänka på att min absoluta favoritberättelse i Creepypodden är därifrån - det avsnittet heter Svensk folktro, och då frågar jag mamma lite skämtsamt om vi har någon släkting där uppe som har ärr på halsen, eftersom att karaktären i berättelsen har det, och det var då jag fick höra om den mördade familjen i Åmsele. 

Åmselemorden, ska vara ett väldigt brutalt och känt fall som skedde i uppe Åmsele 1988. Ett finsk par, som kom att bli kallade 80 talets Bonnie and Clyde, mördade en mamma, en pappa och en son, för en cykels skull. Det var, om jag uppfattade det hela rätt, min mormors kusinbarn (mamman eller pappan då alltså).

Jag hade ärligt talat aldrig hört talas om Åmselemorden tidigare, inte vad jag kan minnas iallafall, men nu har jag såklart fördjupat mig i det. Jag har lyssnat på en podd-dokumentär om fallet, och även tittat på en vanlig dokumentär om fallet. Jag grät som ett litet barn då man i podden fick höra mamman till den mördade mamman prata om hur hon saknade sin dotter, hur hon inte kunde tänka på alla tre samtidigt, att det blev för mycket att ta in att alla tre var döda osv. Alltså borde denna kvinnan, mamman till den mördade mamman, vara min mormors kusin, om det inte var så att det var pappan i familjen som var min mormors kusinbarn. Jag kommer såklart att forska vidare i detta, och återkommer när jag tagit reda på lite mer detaljer. 

Det var så sorgligt att höra och läsa om allt det här. Ytterligare en detalj som gör det hela så otroligt tragiskt (aside from the obvious) är att det att det fanns en andra son - en som klarade sig undan. Han skulle visst ha tältat med en vän någonstans på gården utanför huset och därför ''missat'' allt det här. Den här elvaåriga pojken förlorade alltså sin mamma, sin pappa och sin storebror under samma natt. Stackars lille vän, vad jag får ont i hjärtat för dig.</3 


Men nu måste jag sluta tänka på det här en stund känner jag. Nu ska jag småstäda lite här hemma, och även fixa lite med mina nybakta frallor som jag bakat ikväll, och sen blir det att försöka sova. Vi hörs när vi hörs, troligen på söndag!❤
 
 
04:21, på väg till jobbet idag 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: