Marstrand 2018

Hejsan allesammans! Det här får bli som ett alldeles för sent söndagsinlägg, fast på en onsdag då... jag tänkte av vi låtsas som att det är Söndag i en liten stund. ;) 

André och jag var på Marstrand i helgen och jag tänkte skriva lite om det, och om någonting som verkligen fick mitt hjärta att brista. Vi drog iallafall hemifrån på morgonen i lördags, var framme på Marstrand två timmar senare och och sedan var vi där i lite mer än ett dygn. 

Vi började med att checka in på Soldathotellet, och sedan tog vi en promenad runt ''stan'' och den sidan av ön, var inne i en massa mysiga butiker - jag köpte Lasse-Majas besynnerliga äventyr och en annan bok, plus att vi båda köpte varsitt riktiga dryckeshorn (så fina och mäktiga❤), när vi var tillbaka vid fästningen började det regna och åska väldigt mycket så vi två gömde oss under en bro och i en lönngång i fästningen. När regnet hade lugnar ner sig lite promenerade vi ner till kajen, satte oss på en mysig uteservering och åt asgod mat (jag åt en räksmörgås och han åt en burgare), när vi var färdiga på restaurangen blev det att ta en långpromenad runt hela ön (och lite till), och det var verkligen hur fint och mysigt som helst! :) När vi promenerat runt hela ön var det kväll, och det blev typ bara att ta det lugnt i hotellrummet, spela en omgång chicago och sådär före läggdags. 

När vi vaknade på söndagen blev det två frukostar (en hotellfrukost, plus en våffla på hotellets café), och sedan utforskade vi fästningen tillsammans. Carlstens fästning är verkligen mäktig alltså, så jävla ståltlig och vacker. Soldathotellet, där vi spenderade natten, är alltså den gamla donjonen där soldaterna sov förr i tiden, och det var hur fint och mysigt som helst. :) Jag tjuvade såklart med mig en del av fästningen hem (det är min lilla tradition), och den här gången var André med och hittade en fin liten stenbit.❤


Det var en grej som tyngde mitt hjärta under hela upplevelsen, jag är helt säker på att allt det där hade känts så mycket bättre, finare och mysigare om det inte vore för Ziggy. Min älskade Ziggsson mådde inte bra när vi åkte hemifrån på morgonen. Jag grät när vi gick hemifrån och hela vägen upp till bussen, jag grät när jag fick sitta ensam med mina tankar en stund på en senare buss, jag grät när jag hade en stund ensam på hotellrummet då André tog en dusch. Ord kan verkligen inte beskriva hur orolig jag var, hur mycket jag ångrade att jag hade åkt, hur mycket jag längtade hem, hur mycket mitt hjärta gick sönder varje gång jag tänkte på honom, jag var så himla orolig och rädd - Tänk om vi kommer hem och Ziggy är död? Tänk om vi kommer hem och han mår jättejätte dåligt och dör? Tänk om jag aldrig kommer att få be om ursäkt för att jag åkte hemifrån, tänk om jag aldrig mer kommer att få gosa med min pojk, höra hans höga och så himla underbara kurrande igen? Jag bad, jag tänkte hysteriskt på vad jag kan göra - spirituellt - för att hjälpa honom, hur får jag tänka? Tänk om jag tänker på någonting, och det är obra, och därför kommer han att dö? Jag tänkte på att jag inte bakat, att min hamingja kanske är dålig, att jag gjort någonting hemskt fel för att det skulle bli såhär - att det var mitt fel att han var sjuk, och att jag var världens sämsta jävla mamma som lämnat honom. Jag önskade verkligen att jag inte hade lämnat honom, hur kunde jag vara så dum? Alla gånger jag mått dåligt och han har funnits där för mig och tröstat mig... alltså, jag kan verkligen inte skriva mer om det här nu, det gör så ont i mitt hjärta att tänka på allt det här. När vi kom hem bad jag André ta ut Zeke så att jag skulle få en stund ensam med Ziggsson, jag kramade och pussade på honom, bad om ursäkt och grät lite av lycka för att han fortfarande fanns osv. Men, Ziggsson mår bättre nu faktiskt, han är piggare och är uppe och går, kurrar om man gosar med honom, och han är druckit och ätit och sådär, är social osv, så det går åt rätt håll iallafall. Nu får vi hoppas på att det fortsätter gå åt rätt håll, mammas mest älskade lille pojk.❤

André är kvar här och ska stanna tills på söndag, alltså blir det hela nio dagar tillsammans! :) Den här dagen började vi med att dra upp till Surtesjön och bada, jag skulle lära honom / visa honom hur man simmar, och han var jätteduktig och det var asmysigt. Just nu sitter han och kikar lite på mina släktforskningspapper från pappas sida (läs: finska sidan) och jag ligger i sängen med missarna och skriver. Jag tänkte passa på att ta det lugnt en stund nu, sen klockan 16 blir det att tvätta och städa. Min nya säng kom förresten i måndags, så hela kvällen gick åt att montera och inviga, haha! Den här sängen är verkligen asnice, men, mer om den och allt annat en annan dag. Vi hörs när vi hörs, kanske redan imorgon.❤
 

Finspongs (finspång) kanonen vid Carlstens fästni

 A 

En fin gränd 

Soldathotellet

Hålla handen 

Min fina karl😍

Restaurang Storm 


Våra dryckeshorn och boken om Lasse-Maja
 
En långpromenad runt ön

Hotellets baksida

Hotellets framsida och entré 


Kväll på hotellet 

Morgon på Marstrand


En andra frukost


På hemvägen

Vi två, mitt nya älsklingsfoto på oss två - Marstrands färjeläge 


 
Fortfarande på väg hem, äntligen på bussen 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: