Veckans haha

Först ut har vi min första alldeles egna meme, och jag är såå stolt! 


Sen har vi en (såå bra) lånad av nordfront


Fredag, DBT-snack osv

Hejsan hejsan, jag sitter med den bärbara i köket och tänkte skriva av mig lite, Ziggsson ligger här bredvid datorn och kurr-snarkar, himla mysigt! Jag kom hem för en liten stund sedan, det blev lite bilande och handlande med storebror och pojkarna, himla mysigt det med, trots att jag faktiskt mår piss just nu, men jag tänkte skriva om det lite senare i inlägget. 

Jag var ju på bio igår och tittade på Jurassic world II igen. Och alltså, efter att jag har köpt mina popcorn osv och ska visa min biljett och gå in till salongen så säger killen som scannar biljetterna att jag är på fel biograf - jag hade alltså råkat boka på Biopalatset och inte Bergakungen, där jag nu stod med mina popcorn osv och såg dum ut. Jag kände mig verkligen asdum, och tänkte typ bara ''play it cool'', acceptera läget och bara dra därifrån typ, sätta mig på en jävla bänk och äta mina popcorn typ, men då säger han att jag ska gå till gubben i kassan och be om att få byta biljett, så jag går till den där gubben och förklarar läget, han säger att han behöver kortet som jag betalade biljetten med, och det kortet har jag såklart inte ens med mig, då typ ber han mig ge honom ett av presentkorten som hänger vid min sida av kassan, så jag ger honom ett, och han fyller på det här presentkortet och ger det till mig, och sedan tittar han på mig med världens smile och säger ''så, vad vill du se på för film?'', och jag säger Jurassic world II då och ger tillbaka presentkortet som jag precis fått av honom, haha! Så himla snälla, båda två! Tack och lov att jag är så liten och söt, annars hade det nog inte löst sig lika roligt och smidigt, haha! ;)

Jag satt där jag alltid sitter, alltså längst upp på högerkanten (finns det inte plats där, eller någon annanstans långt upp och längst ut i kanten så går jag inte ens på bio). Filmen var hur bra som helst, precis som den var förra helgen när jag tittade på den med André i Borås. Alltså, verkligen asbra, och jätte hemsk på sina sätt. Jag fick ont i hjärtat och grät som ett litet barn iallafall två gånger under filmens gång, plus att ögonen tårades ungefär tre-fyra gånger till, och jag hade eyeliner på mig igår, så jag såg ut som en tvättbjörn när filmen slutade. 

Efter bion träffade jag mamma och hennes gubbe, inte alls planerat eller så, och så satte vi oss på en uteservering och tog en öl. Eller, ''en öl'' stämmer inte riktigt, det blev några fler (och även ett par bloss), och jag var fan inte hemma förrän runt tre imorse, och då drog jag ut och snurrade med Zeke en stund. Nu känner jag mig såklart hur jävla idiotisk som helst. Jag är ju egentligent yp nykterist, eller, jag brukar säga att jag är deltids-nykterist, just för att det kan hända att jag tar en öl eller fyra typ en gång om året eller så, men på efterhand så förstår jag inte varför, eller hur jag kan vara så... korkad. Usch, jag fattar inte ens varför man dricker alkohol egentligen, och jag hatar fan fulla människor. Jag är en sån där person som tycker att världen hade varit en så jävla mycket bättre plats om det inte fanns alkohol, det är liksom inte ens kul bara att man av någon dum jävla anledning typ inbillar sig det. Men, en fördel med att göra misstag som dessa är att man verkligen på efterhand känner vad som är rätt och fel, och för mig är det fel - även om det bara var ett par öl på Bordet. Jag är för övrigt hur hungover som helst idag, imorse kunde jag fan typ inte ens existera utan att dö lite bara för att jag mådde så jävla illa. Jag låg i duschen en stund, sedan fick jag i mig nästan en hel vattenmelon förut, och sedan kräktes jag (sådär ashögt och intensivt), och sedan försvann illamåendet. Nu känner jag mig bara väldigt seg, plus att jag har min ångest över hela alltet.
 
Jag försöker tänka på vad Jonas (min föredetta DBT-terapeut) hade sagt till mig om det här, att jag liksom ger mig själv en massa skit för att jag drack ett par öl. Jag tror att han skulle säga att det egentligen inte är så farligt, att jag måste använda mig av färdigheten radial acceptans för att det nu på efterhand faktiskt inte finns någonting jag kan göra åt saken, och att jag skulle försöka vara medvetet närvarande (alltså vara i nuet, och inte där och då), och sist men inte minst att jag inte ska döma mig själv för hårt, alla gör vi misstag ibland. Så, det är precis vad jag tänker försöka göra. :) Jag dömer alltid mig själv för hårt, och det är någonting som Jonas (och Malin, min andra DBT-terapeut, hon som ledde gruppterapin) och jag pratade om väldigt mycket. Vi sa att jag har en domare i mitt huvud, och ett strikt regelverk som gällde bara för mig, jag får inte göra si eller så, för att om jag gör det så är jag en dålig person (men samtidigt att andra skulle kunna göra si eller så utan att vara en dålig person i mina ögon, snabbt förklarat). Jag tycker faktiskt att det är väldigt viktigt att vara strikt med sig själv, att vara diciplinerad osv, det är enligt mig ett steg i rätt riktning om man vill vara en bra person, men samtidigt så vet jag att jag dömer mig själv allt för hårt ibland, och att det är någonting jag måste sluta med. 

Jag saknar att prata med honom faktiskt, han är en sån där person som jag känner mig säker kommer att följa med mig (i mitt huvud) livet ut, en sån där person som jag kommer att tänka på lite varje dag, DBT:n och typ ''vad skulle Jonas säga om det här?'', ''hur hade Jonas väglett mig genom det här?'' och standard ''vart fan är Jonas när jag behöver honom?'', mjo, så är det nog. 

Men nu ska jag fixa någonting att äta, och dagens middag blir ännu en vattenmelon och typ femton Piggelinisar, och så ska jag försöka få i mig en fralla eller två med. Vi hörs när vi hörs.❤


Yesterdays outfit osv 


Jurassic world II, popcorn osv på min speciella plats 


Baby it's all or nothing